Idag har jag köpt ett par byxor. Det var trevligt. Nej. Jag hatar att gå i affärer och jag hatar att spendera pengar på saker jag inte prioriterar. Kläder är inte min högsta prioritet liksom, film och musik går först. Sen kaffe.Jag är så trött så trött så trött. Gick upp vid sju, det har jag inte gjort sedan 1997, första dagen i skolan. Det var skam. Dessutom har jag lämnat in en bokrecension, och Macbethomskrivningen som jag skulle lämnat in ages ago. Och jag ska ha kulturhistoriaprov imorgon (men jag vet inte vad det handlar om) och jag kommer plågas av blotta tanken. Dessutom ska jag lämna in ett arbete om Emily Dickinson imorgon, i samma ämne. Kanske man borde göra det nu då? För jag har inte börjat. Petitesser. Helenah verkar ha njurinflammation enligt en del. Jag måste säga att hon drar åt sig de knasigaste sjukdomarna jag vet om. Fast sedan vet jag inte riktigt vad det är för sjukdomar hon haft, så jag ska väl inte säga något.Jag önskar att jag hade mer pengar. Det är så mycket enklare att ta sig igenom livet med pengar på fickan, eller hur? Det känns bättre att veta att man har en (tillfällig) ekonomisk säkerhet. Och alla priser höjs - på allt, men jag ser inte att mitt studiebidrag lever upp till vad allt kostar. Ett par skor, 600:-, ett par byxor 400:-, en tröja 300:- + färdmedel, mat, skolprylar osv. Jag påstår dock inte att jag köper allt det där varje månad, för det gör jag ju inte. Men den här månaden hade jag behövt pengar till just kläder, skor, hårprodukter, mat, buss, tåg, sprit (suck), skrivhäften, skissblock, penslar, födelsedagspresent till artonårsdag - och kaffe. Men nu har jag köpt en tröja (ifrån USA iofs, men ändå) och hela proceduren gick på lite mer än 300:-, sedan köpte jag de här byxorna då, som kostade 400:-, och en kaffe. Nu har jag 300 kronor kvar av mitt studiebidrag. Jag blir arg, jag vill ha pengar. Men jag kan inte få något arbete som passar mitt heltidsstuderande och jag har ingen arbetslivserfarenhet, för ingen vill ge mig jobb. Så här satt man med sitt ps2 och var missnöjd med livet ännu en gång. Vad kan man göra? Förutom att klaga och tjata på systemet. Fan så arg jag gjorde mig själv nu.